Del 3 av serien...

Gisselle Star=Mörk lila

Jane Star=Mörk Grön

Benny=Mörkt blå

Kicki= Klar orange

Gäster& övriga människor= Grå

- När nån pratar.

"När nån tänker"

Och jag berättar allt.

-Hallå? Gisselle Star här.
- Hej,det är Lola Belle här.
- Åh,Lola vad trevligt att du ringer! 
 - Jag trodde att det var nåt annat! Kanske en utpressare?
- Haha,skrattar Lola i luren. Jag är ingen utpresseare. Jag ville bara prata lite med dig.

Lola och Gisselle prtar länge i telefonen.

-Ja,ja det är heeelt otroligt, eller hur?  
-Ja,att det finns nåt sånt! Men jag undrar varför han inte gift sig! Det borde ju nästan vara skandal. Fast förstås,se på mig ingen man här.

-Nej,skrattar Gisselle. Ja! Jag har en idé du och Matthew då?

-Nej,inte jag,han är för gammal!
-Ja,jag vet jag skojade bara med dig, Lola.

Efter en stund lägger Gisselle på.
"Jaha,det var kul att 'uppdatera' sig med Lola." 

Gisselle öppnar brevlådan och tar fram ett paket. Med diamanter!
"WOW! Varför får jag diamanter?? Hemlig beundrare?" Funderar Gisselle.
 

"Nåt mer här inne?" Säger Gisselle tyst för sig själv i huvudet och tittar in i brevlådan. "Nej,ingeting".

Gisselle springer in i huset.
"Brrrr,det är kallt ute nu,hösten kommer." 

Efter ett tag börjar Gisselle spela gitarr och ett litet "krig" utspelar sig emellan Jane och Benny.

-Jag tänker inte läsa den där dumma boken! Skriker Jane och pekar på Benny.

-Jane,Jane! Lugna ner dig,jag tvingar dig inte att läsa boken,det var ett förslag.
-Jaha,jaaa,strunt i det! Fräser Jane.
"Hormoner,tonåringar. Böcker." Muttrar Benny för sig själv.

Efter ett tag är Benny's och Jane's gräl över och allt är lugnt igen. Benny lagar middag och Jane står och funderar.

"Vad är det här?" Filurar Jane och håller i sallads huvudet.

-Är det här farligt att äta? Frågar hon Benny och Gisselle.
-Mmmm,kanske... Mumlar dom bara utan att bry sig riktigt vad Jane frågar.
"Då  smakar jag väl då" Mumlar Jane och tar en tugga av salladen.

"Hmmm,det var sådär,inte äckligt eller gott. Men okej."

Benny fortsätter att laga mat och nynnar tyst.

-Nanaaananna....

Under tiden har Jane gått på toan och duschat och även borstat tänderna,smaken av sallad var inte god att ha kvar i munnen.

-Åh nej! Tawni hur kunde du dö sådär,utropar Jane och håvar upp de döda fisken och lägger ner sin nya fisk - Poppy en piraya. Innan hon rusar till bussen.

Medans Jane sitter på bussen och väntar på att den ska köra vidarae ser hon inte personen som sitter några rader bak och iaktar henne från  sitt säte.

"Åh,äntligen lugn  och ro och jag kan läsa min bok,äntligen!"

Senare på dagen...

"Åh vilken svår läxa! Vad är roten av..." Funderar Jane och tänker så att det knakar.

-Åh jag ger upp nu! Ropar Jane till det tomma huset.

"Nu gäller det ! 500 + 400 - 200 +345+789,gånger 4 delat i 5 är... Åh det går ju inte." Suckar Jane.

-Vad står det här nu,då. Du kom väl ihåg att räkna ut roten så att du fick svaret. Neeej,kvider Jane.

"Jag spelar Gitarr istället det är lättare än den svåraste läxan någonsin. Den ska ju ändå in nästa vecka så." Tänker Jane och börjar spela gitarr.

Mörket faller och Gisselle slutar jobbet och får ett samtal.

-Hallå? Gisselle Star.

-Hej,Gisselle. Kicki här.
-Nämen hej,Kicki! Trevligt att du ringer.
-Ja, det är alltid trevligt att ringa folk.Skrattar Kicki i telefonen.
-Kommer du ihåg när vi pratade om pressen?
-Jaaa,det gör jag vad är det med det?
-Jo,jag skulle komma över och berätta för dig. Jag kommer imorron och visar dig. Du förstår, problem.

-Jag förstår.

Under tiden spelare Jane gitarr och Gisselle fortsätter prata i trädgården.  

-Det är väl inget allvarligt,det som står i tidningen? Undrar Gisselle.
-Nja,det beror ju på hur man tar det. Svarar Kicki.

-Vad ,menar du med "det beror på hur man tar det"? Undrar Gisselle och blir orolig.

 - Gisselle,lugna dig det är inget farligt. Jag berättar för dig imorron. Okej?
- Ja,okej. Säger Gisselle och efter en stund lägger hon till. Men snälla berätta!
- Skvaller pressen säger att du börjar bli...lite tjock att du börjar få extra kilon.
-Va?! Jag? Tjock?
-Gisselle! Lugn,vi tar det imorron. Jag måste lägga på nu,hejdå.

-Hejdå,Kicki. Säger Gisselle och stänger av mobilen och står där,stum.

"Varför har dom skrivit så? Jag är väl inte det?"

Gisselle står där. Hon vet vad hon ska göra nu. 

Gisselle tar fram bil-nycklarna till Benny's bil och låser upp bilen och hoppar in.

Hon åker en bra bit från deras hus,mitt i gryningen. Tills hon är vid henne mål - Kyrkogården.

När hon kommit fram möter hon en väl känd filur - Spöket Cece. 

När Gisselle kommer in i hennes grav hälsar hon på spöket.

-Hej,Cece. Hur är det?
-Jooo. Det är bra. Säger Cece med sin tonlösa spök-röst.
  

-Okej. vad bra att du mår bra. "Iskillnad mot mig,då". 

- Hur är det Gisselle? SÄger spöket tonlöst och ser bekymrad ut. En kram?
-Eh,nej tack Cece. Och jag mår bra,tack för att du frågar.

-Vatten? Frågar spöket plötsligt.

-Nej,Cece. inte idag.

"Åh nej,inte ska hon dra hennes historia igen?" Täner Gisselle.

-Nehe. Vet du hur jag dog? Frågar spöket men väntar inte på svar. Jo,min förra man - Peter lurade ner mig i poolen,fast jag är eller rättare sagt var rädd för vatten. Och sen! Helt plötsligt så...orkade jag inet mer och sen flera år sedan,står jag här istället.

-Jaha,vad tråkigt Cece. Säger Gisselle snabbt innan spöket berättar om historien, med mer detaljer.  

-Ledsen men jag måste gå nu,Cece. Säger Gisselle och skakar hand med spöket.

-Du ska inte gå,eller hur? Du ska till graven,inte sant?

-Ja,suckar Gisselle,du är klippsk du.  

-Vi ses senare.
-Ja,detsamma. Hälsa Jane från mig.

-Det ska jag. 

När Gisselle kommer fram till sin fars grav minns hon dom dagar hon kommit hit flera gånger. I samma kläder,för att hedra sin far.        

Hon ser sig själv snyfta framför graven. Innan hon dras tillbaka till nuet. 

Och hon börjar gråta.
"Varför,pappa? Varför?" Snyftar Gisselle. 

"Du skulle inte lämna mig,inte nu! Hör du det!" Gråter Gisselle.

Hon gråter och gråter och morgonen gryr.  

-Mamma och jag saknar dig! Ropar Gisselle till graven. 

"Usch,nu beter jag mig som en liten unge! Barnsliga mig!"  

Gisselle slutar gråta en stund. Och tänker på sin pappa ch hur mycket hon saknar honom.  

Men hon börjar gråta,igen. Hon saknar honom så mycket. 

Tills lut går tårarna bort från sin far en stund och till ryktet.
"Varför har dom skrivit så?Jäkla skvaller press!"

-Pappa! Jag saknar dig. Mamma med och vi älskar dig!  

Tårarna sina och hon snyftar bara svagt nu. 

Hon tittar upp mot statyn hon rest av honom,för att hedra honom.  

Hon läser på statyn. En hedrad man. Han har gjort mycket för oss och alla simmar i Bridgeport. Han har hjälpt till att starta en av dom största företagen i hela Bridgeprot. Vila i frid.     

Hon snörvlar till innan hon viskar.

-Hejdå,pappa. Och åker hem.   

 Väl hemma tas hon emot av en orolig Benny.

-Gisselle! Var har du varit? Jag har vart super orolig.

-På...kyrkogården.Men jag är okej,du behöver inte vara orolig.

-Det är jag inte,längre.

Sådär slut. Vad tycker ni? kommentera gärna vad ni tyckte;)

   // Daina